Kapitel III – Vansinnesbestigningen
Flera är det som lockats av Städjan snöbeklädda och mytomspunna topp. Denna fjälltop som tornar upp sig över skidspåren i Idre har sedan tidernas begynnelse skördat många offer i form av oförsiktiga lycksökare.
Under tour de Idre 2009/2010 (före det officiellt hette Tour de Idre) var 4 åkare på plats, Örn, Jojje, Ankan och Abbe. Ett par dagar in i veckan hade småpojkarna (Jojje och Abbe) tröttnat på skidåkningen och bestämde sig för att istället bestiga toppen. Ankan var som vanligt inte intresserad av sånt trams och hade ingen avsikt att offra ett par svettiga timmar i skidspåret för att pulsa flera 100 höjdmeter i snö. Örn, som erfaren fjällmänniska, identifierade genast den kraftiga blåsten och täta dimman som ett porentiellt problem och säkerhetsrisk och avböjde. Jojje och Abbe däremot var entusiastiska och förberedde sig med dubbla portioner havregrynsgröt och rejäla skinkmackor för att sedan börja packa och klä på sig. När de efter 10 minuter kom ut i stugan iklädda sommartajts, vindjacka och buff anade de mer äldre och erfarna oråd och frågade huruvida de tagit med en kompass. ”Kompass? Vad ska vi med det till” undrade båda i kör.
Detta fick pappa Örn att se rött och skickade in dem på sina rum igen för att sätta på sig ytterliggare lite kläder. De fick även låna en kompass och trots Ankans förmaningar gav de båda sig ändå iväg ut.
Lagom till lunch återvände de båda helskinnade men utan att ha nått toppen. Vädret uppe på kalfjället hade inte varit bättre än nere i stugbyn och Jojje hade tillslut kännt sig tvungen att vända hemmåt då man inte länge såg mellan kryssen på kryssleden. Enligt Jojje hade han då varit tvungen att dra ner Abbe från fjället som trots den dåliga sikten hävdat att ”de skulle klara det lätt”.
Daniel Örn
Tour de Idre 2014 